Mitt livs syprojekt

Ja, det var det jag sa att jag skulle ägna en hel del av min sommarledighet till när jag lämnade skolan i juni. Att sy en brudklänning får man väl ändå räkna som ett stort projekt och när det dessutom är dotterns klänning så är det verkligen det viktigaste jag någonsin har sytt.

När Matilda frågade om jag ville sy hennes brudklänning så visste hon nog redan vad jag skulle svara. Självklart! Jag sydde hennes balklänning när hon tog studenten och det var väl givet att jag även ville sy hennes brudklänning. 

Hon hade en tydlig bild av hur den skulle se ut så det hade jag att utgå från när jag började testsy.

Vi hittade inget symönster som stämde med hur klänningen skulle se ut så jag fick använda ett som var hyfsat likt och sedan göra ändringar tills vi var nöjda. Det tog såklart lite tid och det gick åt några gamla gardiner…det var dem jag använde till att sy testerna i. 

Så kom då dagen när jag skulle klippa i det “riktiga” tyget. Nu fick det ju inte bli fel! Då var det skönt att ha Matilda med som en extra “kontrollant” så att jag inte mätte fel någonstans.

Det var starten på två veckor när det mesta i mina tankar handlade om klänningen. Jag sydde på förmiddagarna och tänkte på den under resten av dagen när jag höll på med helt andra saker. Matilda var och provade den flera gånger. Tur att hon bor nära!

Det mesta flöt på bra, faktiskt oväntat bra.

Hur många timmar det har tagit har jag ingen aning om och det spelar inte heller någon roll. Jag har aldrig sytt något där det varit så viktigt för mig att det verkligen skulle bli bra och framför allt att det skulle bli precis som Matilda ville ha det.

När klänningen var klar kunde vi konstatera att den stämmer nästan exakt med bilden som hon ritade i höstas.

Slöjan var nästa sak att fixa. Vi hade först tänkt att hon kanske kunde använda min slöja men färgen stämde inte så jag köpte tyll i metervara och tänkte att det måste gå att fixa till kanten på något sätt. Efter några mindre lyckade försök hittade jag ett bra sätt att lösa det. Det kommer bild på det lite längre ner.

När jag sedan hade lagt till den blå detaljen, ett broderi fastsytt på fodret, så var allt helt klart. Och jag kunde andas ut, jag hade klarat det!

För skojs skull så frågade jag AI vad jag skulle tänka på när jag skulle sy min dotters brudklänning, lite sent i processen, jag var väl typ halvvägs då….

De flesta av råden hade jag följt, sådant som att veta hur klänningen ska se ut innan man köper tyg (hur kan man annars veta hur mycket man ska köpa??), att sy en testklänning och att prova med rätt skor.

När det gällde tidplaneringen så var jag väl inte helt överens med råden men både jag och Matilda var lugna, vi visste att jag skulle hinna bli klar i tid. Och det blev jag också med några veckors marginal.

Matildas skiss på hur hon tänkte sig sin klänning.

En gammal gul gardin har blivit en klänning! Nu hade jag fått till rätt passform så var dags att gå över till det riktiga tyget.

Redo att sätta saxen i tyget. Här gäller verkligen ”measure twice, cut once”, det får ju inte bli fel.

Tyget är från en kraftig brudsatin (från Selfmade), ett riktigt bra tyg att sy i. Spetstyget är lite stretchigt (även det från Selfmade).

Jag har börjat sy ihop de första delarna. Provdockan blev flitigt använd till att hänga klänningen på efter hand som den växte fram.

Det är inte så ofta jag använder en dold dragkedja men varje gång blir jag lika imponerad av hur osynlig den faktiskt är.

Väldigt många knappnålar…

Symaskinen gick många timmar men det var också ganska mycket som jag sydde för hand. Ja, åtminstone om man jämför med hur mycket (lite) jag brukar sy för hand.

Efter några mindre lyckade försök med att fixa kanten på slöjan testade jag det här. Jag har sytt en smal sicksack över ett ganska tunt bomullsgarn och sedan klippt rent precis intill kanten. Det blev precis som vi ville ha det, en markerad kant men som inte syns för mycket.

Slöjan är klar.

Klänningen är klar! (Och allt i bakgrunden visar bara hur det brukar se ut i syrummet…)

Rosetten var inte planerad från början men vi tyckte båda att det behövdes någon detalj där bak. Då kom nästa sak att lösa, hur skulle den fästas? I ena sidan var det ju enkelt att bara sy fast den men i den andra måste det gå att ta loss den eftersom den går över dragkedjan. Lösningen blev två knappar och öglor av resår på baksidan. Frågan var bara om den skulle sitta fast hela tiden när hon använde klänningen…men det gjorde den.

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått! Broderiet sitter fast på klänningens foder.

Alldeles nygifta! Matilda och Jesper strålar ikapp med solen.

Klänningen blev precis som vi ville ha den och jag är otroligt stolt över att jag har sytt den. Jag har fått använda mina kunskaper om sömnad och fått nya utmaningar. Det har varit många timmars arbete men det har absolut varit värt det.

Så det här har verkligen varit det som jag skrev allra först: Mitt livs syprojekt!

Anette